Fanshelvetesjävlaskit>.<

Ähh! Vad trött jag blir, omringade av fler idioter än någonsin. Men bland idioterna finns det vissa som betyder ochså.. Men allvarligt, alla som är nära till mig bor antingen långt bort eller så har de helt enkelt inte tid att umgås med mig..
Okej, jag förstår varför. Men jag gillar inte att känna mig rangordnad, som ett andrahandsval.. Det får mig bara på drygt humör.
Man känner sig helt misslyckad, men ändå finns jag där hela tiden för de som behöver mig. Inte för att man får något tillbaka för det. Men jag kräver faktiskt ingenting, det gör lika ont iallafall. Jag tänker så jävla mycket på hur jag faktiskt ska klara av det här, jag är knappt 18 år och jag har problem som jag inte orkar stabilisera själv..
Jag känner mig trasig, inte trasig så jag inte funkar, det saknas bara en stor bit av mig. Och den biten är borta för alltid. Men jag vill att alla som är nära vänner till mig ska veta att jag försöker finnas där hela tiden. De personerna lär vet vilka de är..



Hur som helst..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0