Drumhenke

Desto mer ökar risken att det jag verkligen vill lyckas med går åt helvete och jag sjunker till den jävla nivån där jag tycker att allt är skit och att alla som inte tycker som jag tycker kan dra åt helvete.
 Men varför, ärligt VARFÖR? Måste alla vara så jävla ytliga, bara för att jag kanske inte har just den personens drömutseende, gör det mig till en dålig person eller? Det är något jag vill ha svar på. Eller vill jag? Jag vet faktiskt inte om jag vill inse att jag är en dålig människa, eller är jag det? Det kan man heller inte veta.
Hade ytligheten försvunnit från den här ikompetenta världen, hur hade de sett ut då? Det kan man heller inte veta. För det kommer aldrig inträffa ändå. Vi sitter här fast här, och det kommer förbli så dessutom.
Men det BORDE inte bli så, för det får vår befolkning att ta sitt eget liv. Okej, det finns kloka människor, men även klokheten kan vända sig om och ge en själv en spark som sakta tar ditt liv. Det kan nämnas som en snilleblixt som slutar som en plågoande, som i sig leder till en plågsam död. Men men, dö ska vi alla. Vissa människor är bara patetiska, t.ex såna som tänker på sig själva. Och går tillbaka till en när de inte har något att göra. Jag känner flera såna människor, men det får ingen veta. Jag vill bara lämna er föralltid, men jag behandlar er som ni behandlar mig.
För helvete, jag orkar inte skriva mer..