Förnekelse, blod och tårar

Människor har väl skyldigheter i denna världen? Varför kan då ingen visa respekt?

Är det rätt att sparka på någon som redan ligger? Om jag nu är så hemsk.. Varför inte bara hugga kniven rakt igenom istället för att sticka små hål på huden, som gör fruktansvärt ont, men ändå inte leder till döden?
Jag vet allvarligt inte var jag ska ta vägen..

Minnen cirkulerar kring mig, gör mig svag.. Jag vet inte var jag ska vända längre.. Saknaden till dig, den gör ont..
Jag sitter vaken varenda natt och känner mig patetisk över att sakna någon som jag saknar dig. Även om jag fortfarande tror att det var jag som förstörde allt..

Men detta är bara början på ett långt lidande. Om inte allt vänder snart.. Men det kommer aldrig bli perfekt.
Jag ångrar så mycket.. Och mitt hjärta kallar på dig.

Alla mina splittrade känslor får mig att tappa fokus på absolut allt..

Jag skulle offra precis vad som helst för att förändra relationen mellan oss. Och få tillbaka stabiliteten.. Jag snackar bara skit.. Varför lyssna på mig..

Det är extremt att sakna sin livs kärlek.

Att behöva förneka ens känslor är inte direkt härligt.. Men att veta att du en gång älskat mig stärker mig.. Men frågan är hur länge jag kan inbilla mig själv det.. God natt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0